En Söndagstanke!

Jag ger mig, jag tänker då inte hymmla. Jag erkänner! Enbart detta år har jag flugit över 9000 kilometer i det europeiska luftrummet, vilket enligt vissa innebär att jag släppt ut två ton växthusgaser, eller 40% av vad genomsnitts svensken släpper ut på ett år. Innan året är slut har jag förmodligen flugit mellan 2500 och 3000 mil.

Detta osunda leverne försvarar jag med att jag skapar något, resan i sig självt är sällan målet. Jag bidrar till att kreera arbeten och investeringar som i sin tur lägger grunden för tillväxt och nya arbetstillfällen. Nya flygplatsprojekt på Irland och i Förenade Arab Emiraten, Introduktion om en spårtraffiklösning via PPP i Uppsala, samt givetvis Uppsala Flygplats.

Just nu, inträngd på ett Hilton hotell på Paris flygplats, så funderar jag, hade dessa projekt varit genomförbara utan det personliga mötet? Min personliga reflektion är att svara nej! Vi behöver flyget för att fortsätta kunna göra affärer, eller varför inte bara för att ses. Vi måste ut i världen oftare! Jag var på min väns 40-års fest i natt på ett fantastiskt Skarholmen som i all sin prakt vältrade sig i försommarvärmen. På festen fanns ett flertal personer som speciellt för denna kväll kommit från bland annat London. Är det någon som kan föreställa sig att ha delatgit på denna fest från London via en bildskärm? Nej, tacka vet jag lite gammal hederlig mänsklig kontakt!

Out!