Tankar efter gårdagens Disting

Under gårdagen var jag på mitt tredje Disting, det tog i år plats på UKK. Temat pendlade kring infrastruktur och kommunikation och innefattade detta år diskussioner och planer på hur vi skall förbättra vår internationella tillgänglighet men även kommunikationerna inom regionen var en av dagens stora tyngdpunkter. Sammanfattningsvis var detta det mest intressanta Disting jag deltagit på.

Susanne Ingo från WSP ingav oss hoppet genom att meddela att det finns en hög utvecklingspotential i det regionala transportsystemet, samtidigt som oroande signaler kommer från Stockholm där systemet är nära bristningsgränsen.

Leif Zetterberg, statssekreterare på Näringsdepartementet, menade att användningen av bilen i det dagliga pendlandet är, trots miljödebatten, fortsatt högt. Hela 51% av EU:s invånare föredrar bil framför kollektiva lösningar, dock kunde han påvisa indikationer på att hela 2/3 av dessa kan, med effektivare och förbättrade kollektiva kommunikationer, övertalas att ställa bilen hemma.

En företrädare för franska Astom, som bl.a. tillverkar det franska TGV och AGV tågen, talade i det större perspektivet om “Very High Speed Trains”. I jämförelser med sträckan Madrid-Barcelona (52 mil/förövrigt världens mest trafikerade flyglinje) pekade hon ut klara fördelar med dessa snabbtåg på sträckor mellan exempelvis Stockholm-Köpenhamn (54 mil) och egentligen vilka sträckor som helst inom Sverige. Detta är givetvis en blick in i framtiden, där framförallt inrikesflyget till slut fasas ut.

Sammantaget pekar dessa tre företrädare på vikten av en fortsatt och snabb utveckling, i första hand inom det regionala transportsystemet, med möjlig finansiering och draghjälp från näringslivet och i ett något längre perspektiv möjligheterna till betydligt snabbare förbindelser med tåg såväl inrikes som inom Skandinavien, detta lär av naturliga orsaker dock dröja, investeringarna är stora och tidsaxeln lång.

Från Regionförbundet i Uppsala finns tydliga signaler på handlingskraft. 4 spårsjärnväg på sträckan fram mot Arlanda, dubbelspår vid G:a Uppsala samt att Upptåget förlänger sin rutt ända till Solna är några axplock om de förbättringar som väntar.

Sist men inte minst på dagordningen kom flyget som för dagen företrädes av Kerstin Linberg-Göransson, Flygplatschef LFV-Arlanda och Bromma.

Känt sedan tidigare är att Arlandas utsläppstak utgör ett problem för kärnverksamheten på Arlanda samt hela nationens möjlighet till fortsatt tryggad internationell tillgänglighet, i synnerhet i det interkontinentala perspektivet. Det som skrämmer är att problemet idag saknar en given lösning och den nödvändiga expansion som Arlanda kommer att behöva genomföra inom 10-20 år för att tillmötesgå en kontinuerligt växande marknad hänger en aning löst. Här handlar det bl.a. om vad kommunerna kring Arlanda och i synnerhet Sigtuna kommun anser sig kunna undvara för att Arlanda skall kunna växa från dagens 18 miljoner passagerare till över 32 miljoner inom 15 år. En LFV medarbetare delgav mig under pausen följande tanke: Uppsala Flygplats bankapacitet av största vikt för regionen, en kompletterande verksamhet med trafik till Europa på sträckor med stor efterfrågan är inget hinder.

Om inte förr så står det klart efter Distinget är att vi alla måste samverka för att i första hand lösa de regionala kommunikationsfrågorna men även säkra plattformar för våra internationella kommunikationer, till största del för att kunna svara upp mot det internationella konkurrenstrycket och öka den internationella tillgängligheten.