Om CRU, Jones och Herman Lundborg

Redan 1909 bildades Svenska sällskapet för rashygien, i styrelsen satt bl.a. stadsarkitekt Gunnar Leches far Vilhelm. Man oroade sig bl.a. för att människor med "sämre" egenskaper fick fler barn är människor med "rätt" ekonomisk, social och kulturell bakgrund och att det svenska folket på sikt skulle få vad som ansågs vara sämre egenskaper.

I maj 1921 fattade riksdagen utan omröstning beslut att upprätta ett Statens Institut för Rasbiologi (SIFR). Bakom riksdagsbeslutet fanns en motion som hade framförts i riksdagens båda kammare i januari 1920 och undertecknats av ledande politiker.

Institutet hade till sin officiellt angivna arbetsuppgift att rasbiologiskt genomforska Sverige genom att studera olika släkters och andra befolkningsgruppers livsbetingelser och utvecklingsmöjligheter, att klarlägga såväl det biologiska arvets som miljöns betydelse för individer, släkter och folk, samt att utreda sjukdomars och normala mänskliga egenskapers ärftlighetsförhållanden.

Rasbiologin kunde rida på nationell reformvilja eftersom rasegenskaper ansågs viktiga för en nation. Synsättet sanktionerades av dåtidens vetenskap. Rashygienen (eugeniken), etablerad av Francis Galton på 1880-talet, ansåg att arvsanlagen var stabila, de kunde inte förbättras. De bästa anlagen fanns bland bönder och bildade skikt, medan de sämre fanns inom lägre samhällsklasser samt hos andra raser och nationer. Därför var det viktigt för en nation att människor med goda anlag förökade sig mer än de med sämre. Blandning av anlag skulle leda till degeneration.

Stora forskningsanslag delades ut, teorier om kortskallar och långskallar lappades ihop med inte alltid så exakt data. Få tvivlare finns idag till det faktum att institutets chef, Herman Lundborg med flera anhängare, redan i förväg bestämt sig för vilka forskningsresultat de skulle uppnå. Detta faktum till trots dröjde det flera decennier innan deras teorier kunde avfärdas, under tiden åtnjöt dessa nästan oemotsagda teorier en allmänt vedertagen uppfattning om att vara exakta och korrekta. Forskarna som stod bakom åtnjöt å sin sidan ett, med dåtiden perspektiv, globalt erkännande för att bevara och skydda mänskligheten från förfall.

I november 2007 presenterar en grupp forskare från East Anglia Universitetet i England en rapport som rönte stor uppmärksamhet. Den indikerade på att världen står på katastrofens rand, och pekar på att IPCC:s rapport “Climate Change 2007” förmodat har beräknat den globala temperaturökningen för lågt. Som skäl angavs att naturen tycks ha sämre förmåga än tidigare att ta upp växthusgasen koldioxid.

I november 2009 kom en hackare illegalt över tusentals e-brev och dokument från välrenommerade klimatforskare vid East Anglia-universitet i Storbritannien. Delar av den privata korrespondensen kan definitivt tolkas som att forskarna inte vill släppa fram kolleger som ställer sig skeptiska till den globala uppvärmningen eller inte tror att den orsakas av människan. Chefen på enheten CRU, Paul Jones, har efter avslöjandet tagit time-out.

I rättvisans namn, trots spekulationer, så är i vart fall jag säker på att den forskning som CRU hängivit sig åt ej är en del av en massiv global konspiration. Få tvivlar på att klimatet förändras, det är väl orsaken, omfattningen och åtgärderna som ska diskuteras.

Likheten mellan CRU och SIFR vilar dock i det faktum att några få personer mycket vältajmat fått ett mycket stort och i princip oemotsagt gehör för sina teorier, något som gynnat såväl Lundborg som Jones såväl som andra forskare. En skillnad är att CRU verkat i en tid då tekniken medgett total global spridning mycket snabbt. Under det tidiga 1900-talet å andra sidan kunde ingen hacka databaser och hårdiskar, den moderna tekniken medger att även eventuellt dolda och ljuskänsliga fakta snabbt kommer fram i ljuset, något som under Lundborgs tid kunde ha förhindrat tusentals människors lidande, ett av flera negativa resultat från den forskning han med flera bedrev.

Huruvida CRU:s forskning är fel lär eller rätt överlåter jag åt andra att bedöma, men om CRU har förhindrat kritiker att ta del av deras forskning så är det dags att dra öronen åt sig. En utredning om en eventuell mörkläggning på East Anglia och CRU vore på sin plats, för mänsklighetens och planetens bästa.